Det är egentligen ingen nyhet att serier (tecknade) inte längre bara handlar om superhjältar och skrivs/ritas enbart av män. Idag hittar vi historier om människors liv berättat naket och ärligt såväl som ett sätt att framföra samhällskritik med hjälp av satiriska illustrationer och fräcka kommentarer. Vi har Liv Strömquist, en sann kritiker av normer, vars senaste "Ja till Liv" väntas på att bli inköpt och läst. I min bokhylla står Mats Jonssons "Hey Princess" som jag starkt gillade, hans senaste Mats kamp var bra fram till det började födas barn, då tröttnade jag. Att våga utelämna sig så, berätta om pinsamma situationer man själv aldrig skulle drömma om att förtälja om de hände mig. Och Nina Hemmingsson "Mina vackra ögon" som har några så klockrena scener i sig att jag blir lycklig. Det är med humor man hanterar svåra ämnen. Malin Billers "Om någon vrålar i skogen" fick mig att sätta skrattet i halsen. Jag är långt ifrån kunnig om serier och läser alldeles för lite men jag uppskattar verkligen genrens möjligheter att nå fram på ett smart sätt som många kan ta del av. Marjane Satrapis "Persepolis" är en underhållande historia om en ung tjej som växer upp i ett Iran som genomgår både revolution och krig. Läsaren får sedan följa hennes liv när hon skickas utomlands för vidare utbildning. Det är en bit historia som var både lärorik och kul att läsa. Jag gillar att serier har fått en bättre status, allt som ges ut faller mig givetvis inte i smaken men det är ju som med allt annat.
Det bästa med serietecknare är att de och signerar sina böcker roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar