Polisse

Jag vill passa på att tipsa om filmen Polis. Polisse är den franska titeln. Den handlar om barnskyddsroteln hos den franska polisen i Paris. Här får man både skratta och gråta. Det finns många starka scener, den jag själv grät till var när en pojke måste skiljas från sin mamma. Hans desperata skrik och man kan riktigt känna paniken. En del recensioner har jämfört den med serien the Wire, men det var inget som direkt slog mig. Den handlar i och för sig om en grupp poliser och deras struliga privatliv som inte blir bättre av ett jobb med oregelbundna arbetstider där man möter trasiga barn varje dag. En stark liknelse är också den ständiga kampen mot inhumana äldre manliga chefer. Historien är baserad på verkliga fall. Det är hela tiden nya barn och ungdomar som visas och vi som åskådare får inte följa någon av offren. Tanken är kanske att ge en känsla av dokumetär för att visa dessa polisers vardag. Regissören spelar själv rollen som den kvinna i filmen som ska dokumentera polisernas arbete för inrikesdepartementet genom bilder. Hon är först bara i bakgrunden, men blir snart en del av gruppen. Hon kanske symboliserar oss åskådare som genom linsen får betrakta det arbete som polisen gör och hur vi blir allt mer engagerade. Polisse är dock aningen lång, men slutet fungerar bra. Väl godkänd film.

Vårt fascinerande inre

Jag såg vetenskapens värld igår. De visar för tillfället en serie om människans inre med hjälp av bilder. Serien heter helt enkelt "Människan sedd inifrån". Gårdagens avsnitt handlade om kroppens anpassning till extrema situationer och vi fick möta olika människor vars kroppar klarar saker man tänker inte går. Det var fascinerande. Det var en man som simmade bland isblock på Island. Han simmade runt i det iskalla vattnet i femton minuter, den smärta som vi vanligtvis känner av riktigt kallt vatten hade hos denne man omvandlas till en härlig känsla. Och då andra kroppar skulle ge efter av kylan och sluta fungera simmade denne man vidare. En annan man kunde vara under vatten i nio minuter, hans upplevelse under vattnet var som för ingen annan. Han blev en del av livet under ytan. Det handlar om att vänja kroppen. I programmet fick man även möta en kvinna som de senaste tio åren enbart livnärt sig på chips. Dessa människors kroppar har anpassat sig och det egentligen otroligt hur bra kroppen kan göra detta möjligt. Kvinnan som åt chips hade dock fått problem med tänder, tappat hår och glåmig hud. Men hon förlorade inte sin energi för kroppen är så duktig på att ta tillvara på alla näring den kan få. Personligen tycker jag att det skulle vara vidrigt att bara äta chips, jag skulle bli deprimerad om jag inte fick äta grönsaker, frukt. Tyvärr finns inte del ett i serien kvar på Svt play, men man kan sedet ovan nämnda avsnittet del 2 som visades igår 6 februari. Två delar till väntas.

Människan sedd inifrån del 2

Kalasfilm

Mitt filmsug har varit stort och är forfarande. Och det ska vara på bio. Kura i en mörk salong och du har inget annat som stör, förhoppningsvis håller sig de andra besökarna i skinnet! I lördags var det Katinkas kalas där behandlades fördomar. Enligt min mening visade den att människan oavsett förutsättningar kan vara riktigt korkad. Rik som fattig, välutbildad som lågutbildad. Katinka fyller år och har sina välartade vänner med fina jobb på besök. Då dyker hennes bror upp med en kvinna som inte ritkigt "passar in" med sitt beteende, kommentarer och kläder. Man kan nästan se de andras dömande tankar. Och nej hon kanske inte är så smart. Men det är verkligen inte de andra heller. De är minst lika vilsna i livet och förvirrade. De har bara råd med dyrare vin och hemhjälp.

Till helgen ska jag äntligen se Pojken med cykeln och The Iron Lady, det är något att se fram emot och som kanske stillar en del av mitt behov.