Här är fördelarna

The Perks of Being a Wallflower kan jag rekommendera att se en lugn söndags em eller en lugn fredags kväll eller faktiskt närsom man känner för en bra film. Jag älskar att använda beskrivningen värmer. Det är så talande när man säger att det värmde mitt hjärta. Det gör i alla fall denna filmen speciellt, huvudkaraktären Charlie. En kille man snabbt känner sympati för och du stannar på hans sida genom hela filmen. Logan Lerman som spelar Charlie är ju som handen i handsken för rollen. Emma Watson som Sam, hela världens Hermoine, är inte heller så dum, kanske var det ett bra att klippa av sig sitt stora lockiga hårsvall som är utmärkande för hennes roll i Harry Potter. The Perks of Being a Wallflower är en highschool film om den töntige killen som alla hackar på men som hittar coola vänner i form av styvsyskonen Patrick, Sam och deras gäng. Jag gillade den goda relationen mellan de två styvsyskonen Sam och Patrick, deras jargonger och upptåg, men speciellt deras sätt att ta sig an Charlie. Charlie blir givetvis kär i Sam första stund han ser henne. Det är fin och oskyldig förälskelse, Charlie är två år yngre än sina vänner och han känns verkligen liten.  Men det finns mer i filmen än detta. Vi förstår att livet inte har varit så enkelt för Charlie, vi får steg för steg i filmen klarhet i vad som hänt. Filmen har en del finfina scener att bjuda på och en av mina favoriter spelar den nu aktuella David Bowie och hans Heroes en stor roll, det är lite av en gåshudscen. Jag måste här tillägga att den här historien inte utspelar sig nutid, utan när blandband var the shit och att hitta låtar som man hört på radion var en stor utmaning. Vi ska vara så tacksamma för spotify!

Det laglösa rena hjärtat

Det är lätt för det oskyldiga att bli korrupt. Naiva drömmar i en våldsam verklighet kan förändra de flesta. Men det finns hopp.

Lawless, baserad på de tre bröderna Bondurant liv under trettiotalets spritförbud. De var smugglarna på landet som vägrade böja sig för korrumperade poliser. Det krävdes mod och is i magen samt att inte tveka över att bruka våld. Den äldsta brodern Forrest, betraktades som odödlig. Han överledvde det stora kriget under mirakulösa omständigheter och han blev en legend. Det fanns ingen gangster som bet på honom. Den mellersta brodern Howard, en halvgalen suput och sin brors högra hand. Och så har vi Jack den yngsta, den oskyldiga pojken på väg att bli man. Han är när filmen tar sin början ännu oförstörd och hjälper sina bröder som chaufför, men han dras samtidigt till livet som riktig gangster. Det kan dock vara farligt att önska för mycket. Hans ständiga kamp att bli som sina bröder samtidigt som han inte klarar av att slå tillbaka är farligt. Han har dock stor tur blandat med lite list som får fart på brödernas affärer, i alla fall till en början... En sidohistoria är hans förälskelse i en ung kvinna han inte riktigt kan få och som tillhör en religiös värld han är långt ifrån. Här får hans romantiserade syn på livet ett positivt uttryck och ger en bra kontrast till det grova våldet. Den visar att det går att älska mitt i en brutal värld, men den visar också att det inte går att vara oförsiktig mitt i ett spritkrig med korrupta poliser.  Jag vill som romantiker gärna kunna ha kvar min tro på att kärleken övervinner allt. Det hela blir ju inte värre av att den unga kvinnan Bertha, som Jack är förälskad i, spelas av ingen mindre än Mia Wasikowska. En skådespelare som har det där oskyldiga vackra utseendet och som 2011 smälte in i rollen som Jane Eyre. Och det kanske är Jane som jag har där i bakhuvudet och att sen se Guy Pierces karaktär som personifierar ondskan själv. Men den kärlekshistoria som jag ändå känner mest för är mellan Forrest och den fd salongsflickan Maggie. Denna är nästan ännu mer oskyldig än Jack och Berthas. Två människor som gått igenom helvetet men som ändå kan lita och låta en annan människa komma nära. Med detta sagt kanske filmen inte är det bästa jag sett, men den fick mig och tänka, tänka på kärleken och ondska.

Det handlar om magi

Jag minns att jag hade en tjock bok med de klassiska bröderna Grimm sagorna när jag var liten och jag älskade att bläddra i den. I dag tar jag med förtjusning emot den trend av omarbetade filmversioner av sagor som kommit de senaste åren. Senaste filmen är baserad på Hans och Greta och heter Hansel and Gretel: Witch Hunters och snart kommer Jack the Giant Slayer. Det är inne med sagor med riv i! Hans och Greta som efter att ha puttat in häxan i den brinnande ugnen nu har blivit effektiva häxjägare. Jag såg den i 3D och måste säga att det finns en del snygga scener. Egentligen är det ingen wowfilm och vanligtvis skulle jag inte vara så positiv, men jag trivs ändå så bra där i biostolen. Vad är det då som gör mig så förtjust?

Jag är en drömmare och kanske är sagan den perfekta drömmen. Men den måste mordeniseras. Inte vill jag vara en söt flicka i rosa som låter sig räddas av den fagre prinsen som får hävda sin manlighet. Nej det är det som är en styrka i de nya filmerna. Här är det minsann ingen som väntar på någon. Det skönt att se de sterotypiska sagofigurerna kliva ur sina roller och agera utanför ramen and kick some ass. Det är när man bryter en norm, en förväntning som det blir spännande. Det handlar om att föra in ett extra lager mörker och lort i de vackra sagovärldarna. En av mina favoriter är ju helt klart tv-serien Once upon a time. Det är spännande att se vad de har gjort med alla de karaktärer man bekantat sig med sedan barnsben. Även om man inte har hört en hel saga eller sett alla disneyversioner, så känner man till namnen på de flesta. Snövit är huvudpersonen i Once upon a time och förra året kom också filmen Snow White and the Huntsman. Den var bättre än jag trodde den skulle vara. Här har vi också en hint om en lite oväntad vändning i berättelsens kärlekshistoria. Och framför allt, Snövit kan minsann försvara sig själv både i filmen och tv-serien. Men det måste inte alltid handla om att kunna slåss. 2007 kom Enchanted, den handlar om en sagoprinsessa som en dag vaknar upp i New York. Verkligheten vs saga. Kanske lider den hårda verkligheten brist på romantik och naivitet? Detta var en film som värmde mitt hjärta och jag tycker om den hur töntig den än må vara. Prinsessan i Enchanted är mild och fager, men hon har också en personlighet och hon bryter normen genom att vara annorlunda. Det står helt klart att en typisk prinsessa egentligen inte är "perfekt" enligt vår verklighets normer. Vi får ju inte heller glömma Shrek! Här har vi ju ett typexempel på en film som leker med sagonormer. Det en tacksam genre. Kan man hitta mer sterotyper än i sagorna?

Det är många filmer som baseras på sagor. Jag tror jag lugnt kan gissa att Askungen är den vanligaste. Den har en väldigt tacksam historia som lockar unga tjejer. En lyckad version är Ever After från 1998 med Drew Barrymore. Tyvärr har man annars inte ändrat mer än årtalet i många filmer och den där magin som ändå finns i den ursprungliga sagan försvinner helt. Det är sorgligt för sagor är fantastiska och jag tror att om man vill trollbinda sin publik så måste man skapa en ny modern magi.